Hon blinkar bort gruskänslan i ögonen, dörrarna öppnas och folk strömmar in, hon ser men lägger inte märke till någon, hon vrider huvudet åt vänstret, fönstret men möts av en kompakt vägg av smutsgrå betong, vrider huvudet åt höger, uppmärksammar en lång man i uppknäppt ljus rock, en kostym med skjorta utan slips skymtar fram, hur han smidigt och nonchalant slänger sig ner i sätet snett mittemot hennes, hennes hjärta bultar till, betraktar mannen i ögonvrån, fast hon helst skulle vilja stirra på honom. Han sitter nu med en benet över det andra och lutar sig självmedvetet lätt bakåt, medan han tittar ut genom fönstret åt andra sidan. Blodet pulserar nu snabbt genom hennes ådror, hjärtat bultar hårt, en värme sprider sig i hennes kropp, och hon känner ett lätt sug i magtrakten, saliven rinner till i munnen och hon sväljer hårt flera gånger, medan hon i ögonvrån betraktar mannen som inte verkar se henne, han småler åt något, som om han är nöjd över något. Det är som ett stort spänningsfält runt mannen, hon känner pulserandet, attraktionen, spänningen, och hon tänker att han hon hör hans mörka trygga röst, behaglig, vänlig men bestämd.
Då plingar det i hans ena ficka, han drar upp telefonen och säger hallå, hennes hjärta slår genast långsammare när hon hör mannen prata, rösten har en lite pipig ton och svagljum styrka. Hon känner att hon vill gäspa.
När han lite vresigt fräser - vad är det nu då - in i telefonen, lutar hon huvudet mot fönsterlisten och blundar.
Sakta drar hon luft genom näsborrarna ner i lungorna, suckar och gäspar stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar