tisdag 26 januari 2010

Skarpslipad frihet


Den svarta isen med vit snö, skarpslipade blanka skenor med vassa taggar på vita mjuka stövlar ritsar till ytliga skorpor som bildar vita figurer, cirklar, åttor, ovanför den svarta oändligheten med små gnistrande stjärnor, du flyger fram som en virvelvind i det skyddande mjuka mörkret, fri från kritiska snedblickar, vassa ormtungor, och det är då du kan, du tar sats med höger ben, snurrar runt, runt runt, du är mittpunkten som får världen att snurra.
.

lördag 23 januari 2010

Då passerade en yxa


Varför ens ägna en tanke
Över detta tillyxade liv
Uppstaplat framfraktat
plocka bära
framåt tillbaka
Då passerade en yxa
Skarpslipat blänkande tungt stål
smäckert kurvigt trädfäste
minnet svider till
över ett annat liv bakom stapeln.

måndag 18 januari 2010

Giftiga pilar




Vissa skyttar tycks tillverka giftiga pilar
Av sin egen stinkande gula sura galla
Tungan spänns, pilen spottas iväg
borrar sig rakt in i hjärteroten
Sliter upp ett svidande sår
Man får hoppas att pilarna en dag
Fastnar inne i skyttarnas halsar

torsdag 14 januari 2010

En besvärlig man


- Är du säker på att du tog rätt nu?
Jag stoppar konservburken i varukorgen och tittar upp, åh, är det Platon, den person jag minst av allt ville möta nu, när jag är total stressad, hungrig, svettig i de varma kläderna, jag vill hem, laga mat, äta, glo på tv och vila.
För möter man Platon, då blir det besvärligt, han gillar inte snabba och enkla konversationer, han är envis och ifrågasätter allt man gör.
Jag säger att visst är jag säker på att jag tog rätt burk, krossade tomater ska ingå i den köttfärssås jag ska laga till.
Men hur vet du att du är säker, frågar han och ler, lite så där överseende.
Mallhoppa, tänker jag men säger att nu får han lägga av, jag vet vad som ska ingå i den mat jag ska laga,
Självklart, fnyser och kan i nästa sekunde nästan bita av mig tungan. Jag vet vad som ska komma.
Vad menar du med självklart?
Nu har han övertaget, men jag har mig själv att skylla, säger man ett ord som självklart, då går han igång, och nu har han ställt sig mittemot mig, hela hans kropp spärrar min väg.
Att det ska vara krossade tomater i tomatsås och inget annat.
-. Men vad menar du med ordet självklart i det fallet?
Nej Platon, jag orkar inte diskutera det där nu, släpp fram mig nu!
Kära medborgarinna, menar du kanske att man inte kan ifrågasätta handlingen bakom ordet självklart?
Jag suckar och ställer ner korgen på golvet.
Det var väl precis så jag menade, du krånglar jämt till allt! Jag menar att det ska vara krossade tomater i köttfärssås, det blir godast så.
Men det är något helt annat, du tycker alltså att det är godast med krossade tomater?
Det är inte helt sant, tänker jag.
Nja, godast är färska tomater som man skållar och kokar med i såsen, säger jag och ler nu mot Platon.
Han nickar med sin belåtna min, skägget vippar till lite grann.
Då överger du ordet självklart, säger han.
O ja, säger jag och lägger till. Självklart.
F-n också, att jag aldrig lär mig! Nu föll jag dit igen.
Och nu skrattar han sitt stora bullrande skratt, folk som hastar omkring med korgar och vagnar kikar mot vårt håll, innan de pilar vidare eller tränger sig förbi.
Jag föreslår att du lägger tillbaka dina varor, och följer med mig istället till en krog här i närheten. Jag bjuder på både mat och samtal.
Vad sägs om det?
Jag ger mig, det är faktiskt ganska trist att äta själv, och ett samtal med Platon är aldrig fel. Alltid lär man sig något.
Självkl…förlåt, tack, det skulle vara mycket trevligt, faktiskt, ler jag.

måndag 11 januari 2010

Stinkande hemligheter

Där bland de kletiga stinkande soporna, bland äggskalen med stelnad gula, apelsinskalen, sönderkokt spaghetti, köttslamsor, ostkanter, mögligt bröd, blodiga bindor, fettkanter, kletiga servietter, blött tidningspapper och annat odefinierbart slibb, där ligger små vita noggrant sönderrivna pappersbitar, papper med snedskrivna meddelanden, som om man satte ihop texten skulle åstadkomma en totalt splittring av familjen i huset, pappan skulle tappa humöret totalt, och skrika åt mamman som först skulle falla i gråt, och sedan själv skrika om att vad skulle hon göra, han är ju aldrig hemma, är jämt borta på jobb, hon ska sköta allt, huset, barnen, göra läxorna, och dessutom sköta sitt eget jobb, aldrig att de gör något trevligt tillsammans, han är jämt borta, kundträffar, konferenser, resor, middagar.
Aldrig att de talar till varandra, berättar, samtalar. Han vill inget säga, det är en kyla mellan dem som aldrig har funnits tidigare.
Vad skulle hon göra? Inget. För hon blev totalt förblindad, förälskad. Hon kunde inte hejda sig, det gick bara inte. Det var som en osynlig kraft som drog henne till mannen.
Men allt ska hållas hemligt, det är nog bäst.
Alla spår måste förstöras, förintas, utplånas.
Och snart kommer de sopgubbarna, och bär bort hennes hemligheter.






måndag 4 januari 2010

Besök hos ett monster


Hon bara grep tag i mig jättehårt med sina klohänder i plasthandskar, den där tanten i gröna rocken, jag försökte slita mig loss, min mamma och pappa såg allvarligt på mig, och höll kvar mig på den hårda gröna sängen, de tog tag i mina små ben, och tvingade mig kvar, jag trodde jag skulle dö, hjärtat slog hårt, benen skakade, och jag kippade efter luft. Luftstrupen snördes ihop än mer.
Ovanför mig stirrade ett stort mörk monster på mig, nu slukar det mig snart, tänkte jag och blundade, varför gör mamma och pappa detta, tänkte jag och ville plötsligt bita dem, men jag blundande och hörde plötsligt ett litet knäpp från monstret, och två knäpp till, sedan sa den elaka tanten, med hög röst, att nu var det klart.
Mamma lyfte upp mig och la mig till sitt mjuka bröst, smekte min päls och sa att jag hade varit "såååå duktigt". Jag kände hur jag ville sova, jag var jättetrött och hostade till, det sved i bröstet igen.
Och det var härligt att känna mammas hand över min rygg, det blev varmt och pirrigt i hela kroppen, jag kände inte svedan i halsen lika mycket.
Jag minns inget sedan inte förrän vi kom h em, jag måste ha sovit hela vägen i väskan, då gav pappa mig ett par tabletter, och jag blev sömnig igen.
Nu känner jag mig pigg igen, efter att sovit en stund, svedan i halsen är borta, nu vill jag leka, men nu är mamma och pappa trötta, säger de.
Vilka tråkmånsar! Jämt ska man göra som de där människorna säger. Även de snälla.

lördag 2 januari 2010

Mobbande änglar


Tycker du att Elise ska få komma på festen?
Nja, vad tycker du?
Hon är lite knäpp, lite lustig.
Mmm
Hon har så fult leende, tandköttet syns liksom när hon ler.
Ja, det ser konstigt ut.
Och så har hon fula kläder.
Du menar den där grå tröjan, och noppiga mössan.
Ja, den och allt annat, det hänger, jeansen ser inte kloka ut. Nåt billigt märke, säkert köpt på Lindex, tantaffären.
(Fniss)
Hon kommer inte att passa bland dom som kommer, man vet aldrig vad hon skulle sätta på sig. Och så är hon lite småkonstig, säger ju inget nästan. Bara flinar. Med det där äckliga tandköttet.
Ja.
Då tar vi inte med henne. Nej nu vill jag gå och kolla lite i den nya jeansaffären. Kom så drar vi.
Ok-