Valet är inte svårt, jag föredrar den vilda sorten. Den är helt underbar, jag älskar den! Det handlar nog om smaken, den ljuvliga aromen, sötman, som får mitt blod att rusa runt i ådrorna som en bred flytande mäktig flod. När min hand fylls av den lena frukten, sjunger jag jublande.
Men kanske handlar det om att den vilda är svår att nå, jag måste kliva över ris, stubbar, med risk för att snubbla, vassa taggar river mina ara ben och armar blodiga. Alltså: man får kämpa lite får att få en stunds njutning!
Och att stå där balanserande på en ojämn grund, omgiven av taggar, törnen och lockande röda runda former, milda vindsmekningar mot kinden, gör att jag släpper taget, upplöses i ett nu. Är.
Inte konstigt att jag anser att den en vilda är helt outstanding, jämfört med den tama som är trist, smaklös, tråkig och förutbestämd. Den plockas i en välansad omgivning, en torr opersonlig likformig sak faller ner i handen. Man står där utan en fläck, utan en endast skråma, inte en flämtning, inget brus, ingen kamp.
Allt känns livlöst. Instängt.
Jag tror jag måste ut en sväng. Ut till frihetens välsmakande sötma!
Men kanske handlar det om att den vilda är svår att nå, jag måste kliva över ris, stubbar, med risk för att snubbla, vassa taggar river mina ara ben och armar blodiga. Alltså: man får kämpa lite får att få en stunds njutning!
Och att stå där balanserande på en ojämn grund, omgiven av taggar, törnen och lockande röda runda former, milda vindsmekningar mot kinden, gör att jag släpper taget, upplöses i ett nu. Är.
Inte konstigt att jag anser att den en vilda är helt outstanding, jämfört med den tama som är trist, smaklös, tråkig och förutbestämd. Den plockas i en välansad omgivning, en torr opersonlig likformig sak faller ner i handen. Man står där utan en fläck, utan en endast skråma, inte en flämtning, inget brus, ingen kamp.
Allt känns livlöst. Instängt.
Jag tror jag måste ut en sväng. Ut till frihetens välsmakande sötma!
