Stinkande hemligheter

Där bland de kletiga stinkande soporna, bland äggskalen med stelnad gula, apelsinskalen, sönderkokt spaghetti, köttslamsor, ostkanter, mögligt bröd, blodiga bindor, fettkanter, kletiga servietter, blött tidningspapper och annat odefinierbart slibb, där ligger små vita noggrant sönderrivna pappersbitar, papper med snedskrivna meddelanden, som om man satte ihop texten skulle åstadkomma en totalt splittring av familjen i huset, pappan skulle tappa humöret totalt, och skrika åt mamman som först skulle falla i gråt, och sedan själv skrika om att vad skulle hon göra, han är ju aldrig hemma, är jämt borta på jobb, hon ska sköta allt, huset, barnen, göra läxorna, och dessutom sköta sitt eget jobb, aldrig att de gör något trevligt tillsammans, han är jämt borta, kundträffar, konferenser, resor, middagar.
Aldrig att de talar till varandra, berättar, samtalar. Han vill inget säga, det är en kyla mellan dem som aldrig har funnits tidigare.
Vad skulle hon göra? Inget. För hon blev totalt förblindad, förälskad. Hon kunde inte hejda sig, det gick bara inte. Det var som en osynlig kraft som drog henne till mannen.
Men allt ska hållas hemligt, det är nog bäst.

Alla spår måste förstöras, förintas, utplånas.

Och snart kommer de sopgubbarna, och bär bort hennes hemligheter.