Kommer hem efter en härlig midsommar i regn eller sol, sång och dans runt den lövade majstången till vår naturs ära och möts av en ruvande aggressiv stämning i vårt lilla stadskvarter. Och man börjar tänka på att det är dags att utplåna den grönfjälliga ombildningsdraken som fnyser förnöjt där han vilar intill husen, han klipper lojt med de tunga fiskliknande ögonlocken när vi passerar för att gå till marknaden. Våra fiender har tydligen firat midsommar med att rista ned lockande upprop om det fantastiska med att köpa en andel i kvarteret, och hur underbart det är att låna pengar av rika bankhus, och hur änglalikt det är att barnen får ärva en andel i ett gammalt hus.
Och jag tänker att aldrig vill jag köpa något ihop med de där människorna, som har låtit sig duperas och druckit av ombildningsdrakens ettriga dryck, som förtrollar och förblindar hjärnan, de blir som marionetter, rycker, sprattlar till och gör som draken vill. Vi som gillar vår arrendator, kallas förrädare, avskum, slödder, det spottas efter oss, och hatmeddelanden skickas anonymt till oss.
Där på landet berättade vi för byborna om hur den galna ombildningsdraken har förvirrat människornas hjärnor, och byborna skakar på sina huvuden och säger att människorna är galna där i staden, tar tokiga lån av ockrare och vet inte ett dugg om hur man sköter om sina hus.
Här skulle draken inte ha en chans, sa byborna och visade med handen mot de tunga stora mörka träskåpen där de förvarar sina skarpslipade svärd bakom smidade dubbla hänglås.
Jag får nog lära mig av byborna hur man tar kål på en ombildningsdrake. För konungens styresmän och styreskvinnor kommer bara att vända ryggen till, och gäspa likgiltigt åt vår sista strid i augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar