Nära döden

Den filmen är en typisk tjejfilm, vi tar en action, säger han och klappar henne på låret. Hon skrattar sitt hesa skratt som han tycker om, och gasar lite extra, han rattar med en hand, runt med handflatan lätt tryckt mot ratten.
Vi kan väl se när vi kommer fram, säger hon och tittar ut på alla bilarna som pilar förbi och om dem, hon ser fram emot den här kvällen, äntligen får de tid att gå på bio.
Nu är de framme vid korsningen ner mot centrum, och han trycker ner bromsen för att svänga till vänster.
Sedan går allt mycket snabbt, han hinner inte tänka, inte hon heller förrän de hör en hård duns och krasch i höger sida av bilen, kuddarna slår upp mot deras ansikten och bilen snurrar runt ett och ett halvt varv. Sedan blir det dödstyst, en röklukt sprider sig bilen och de sitter som fastskruvade i sätena.
Hur är det, frågar han med svag röst och hon säger det är ok men jag är chockad.
Han ser ett par män utanför bilen, de rycker upp dörrarna, starka händer drar ut de ur bilen som är bucklig på vänster sida, bakdörren är helt intryckt, och han tänker att det är tur att ingen satt där.
Ett svagt illamående sköljer över honom, och han får lust att spy, han sväljer kväljningarna och lyckas tvinga tillbaka illamåendet.
Hennes ben börjar skaka, lite lätt bara, hon kan ändå stå, och hon kan inte förstå vad som har hänt, en krock, de har krockat med en annan bil som står intill, bara en lätt buckla fram. De har kört på en annan bil, eller om det var den bilen som körde på dem, hennes huvud snurrar och hon vet att från och med nu kommer hon aldrig att kunna helt trygg i en bil.
Bilarna måste flyttas, han känner sig lugn, konstigt lugn, och sätter sig i bilen, den går att starta och han kör in bilen till sidan av vägen.
Han säger till den andre mannen, som står blek och allvarlig framför honom, att det var hans fel, han hade inte sett bilen när den kom, i den mötande filen, han skulle ha stannat, han skulle ha trampat ner bromsen och stannat.
Det är nu också han känner hur han börjar huttra, frysa fast det är varmt, tänker på hur det kunde ha gått, att någon kunde ha blivit allvarligt skadad, förlamad, eller ha dött, borta på en sekund.
Och den osynliga rispan i medvetandet är nog den svåraste skadan.