Skruvat beslut

Alltså, jag ville se världen på ett annat sätt, lite ovanifrån, lyfta från marken lite grann, se ett annat liv, upptäcka något nytt, och jag var på jakt efter en aluminiumstege.
Men då, där hos Clas Ohlson bland varufyllda hyllor med skruvar, muttrar, dammsugare, plastpåsar, verktyg, brödrostar, män i knälånga shorts, och kvinnor i vadlånga byxor, var det som om någon skruvade till min hjärna eller kanske lossade på en skruv, ha ha.
Det var bland allt det paketerade, importerade, säkerhetsbestämda, ergonomiska färdigstegade stegarna som jag fattade beslutet.
Jag tillverkar min egen stege med pinnar att kliva på, och avstånd utifrån mina egna kliv!
Och jag som aldrig har tvekat att köpa färdiga produkter, som andra har tänkt ut, planerat, ritat, projekteterat och tillverkat, marknadsfört och exporterat, för att jag enkelt och smidigt ska kunna inhandla varan.
Varför jag just nu bestämde mig, vet jag inte, inte heller vad som avgjorde mitt beslut. Kanske var tiden bara mogen, eller att jag var mogen för det, att göra en egen stege, snida till, spika, bedöma avstånd, passa in stegpinnar i hålen.
Eller kanske hade jag varit för länge på landet, inte brytt mig om att se på teve och på vad man borde göra och vad som passade sig.
Du är inte riktigt klok, utbrast min kära fru när jag kom hem tomhänt. Varför ska du göra en stege när du kan köpa en billigt, en som andra har gjort!
Därför att jag vill det, svarade jag bara.
Min fru bara ruskade på huvudet, och fortsatte att koka väldoftande röd vildhallonsylt.
Jag medger att det var lite pyssel att sätta ihop stegen, men jag lyckades till slut. Nåja, tummen i handen har jag inte helt i handen, det är bara att jag har legat lite på latsidan.
Jag har länge önskat göra något själv men jag har nog haft för stora mål, och planer.
Den här gången bestämde jag mig för att göra en stege som inte var hög, till att börja med, och med steg som bara passade min klättring upp och ner.
När jag stolt visade stegen för min fru strök hon mig sakta över ryggen, och sa att stegen var den vackraste stege hon någonsin har sett.
Och nu har jag också funnit en fin plats för min stege, en plats med lite fint skrovliga grå träd, där uppe har jag upptäckt en annan värld, ett annat liv. Här lyssnar jag på trädkronans sus, vindens ljut, bilarnas vrål långt borta, vattnets brusande virvlar, larvernas knastrande, fåglarnas varningsläten och människornas skvaller, gråt och skratt.
Och jag ser med andra ögon vad människorna kan göra nere på marken, men det ska jag berätta om en annan gång.
Att det skulle vara en sådan upplevelse att sitta här, hade jag aldrig anat.
Och allt jag behövde göra var att strunta i andras steg, och ta ut mina egna..