Tänk om ni bara visste vad jag får höra här där jag står på en plats med den av världens vackraste utsikter! Hit ut smyger sig folk när det har ätit klart av den goda kvalitetsmaten därinne, innan kaffet eller drinken, och fortfarande finns det de dem som använder mig för att aska sina osande cigaretter.
I går stod två unga vackra kvinnor, lite vingliga på sina höga klackar och huttrande i sina snäva tunna klänningar:
Vildsvinskottletterna var urgoda, men gud vad trött jag blir på den där människan därinne, fan vad hon snackar goja, sa den blonda.
Hennes söta ansikte drog ihop sig, plötsligt såg hon ut som en häxa och sträckte fram cigaretten mot mig med darrande fingrar, naturligtvis missade hon målet och askade bredvid mig, askan föll ned på träräcket.
Vilken slarva!
Och i dag stod en man och en kvinna i 40-årsåldern framför mig, det var bara han som rökte och prickade rätt i hålet när han askade.
Det skulle vara kul att träffas någon gång, om du kan menar jag, kanske kan vi åka hit själva någon gång, schh, nu kommer din man, sa han med lite hesig röst och tryckte lätt till hennes hand.
Kvinnan fnittrade till och nickade med lysande ögon och blossande kinder. Jag kunde höra hennes hjärta slå hårt genom min keramikvägg.
Men sedan finns det såklart de som bara står och beundrar utsikten. De säger alla samma sak: vilken fantastisk utsikt med skogarna och sjöarna.
Sådant är lite sömnigt att lyssna på, och inte alls lika kul som på de andra, de som skvallrar eller är förälskade i varandra, då lyssnar jag, ler, blir sorgsen eller förfasas.
Det är livs levande teater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar