Det har varit en lång mödosam vandring att komma hit, till det ljuvliga spindelrike fullt med feta smaskiga flygfän och välnärda larver, och här får jag också tid och ro att spinna tunna starka nät och hitta bra platser att väva på.
Åh, vad mjukt träet känns mot min mjuka luddiga trött kropp, härligt att vila innan det är dags att spinna ett nytt nät för kvällsmaten..
Många hinder har jag stött på och mycket jobb har jag bakom mig genom åren från det jag var ett spindelbarn.
Lär dig spinna ett ordentligt nät, och du ska kunna föda dig själv, sa spindelmor och spindelfar till mig när jag var en liten osäker banrspindel på små darrande spindelben. Och jag fick lära mig spinna i en allmän spindelskola, från grunden fick jag lära mig spinna ordinära nät. Drogs en enda liten tråd lite snett fick man riva upp allt och börja om från början igen. Det var bara att hålla sin spindelmun ihopknipen och spotta fram nya trådar.
Och inte fick man heller mycket hjälp med nätläxorna när jag kom hem på kvällarna, utan satt där och trasslade med de förbaskade övningsnäten själv.
Det gick åt helvete rent ut sagt ibland. Jag började väva sakta, lätt tråden bildas i min mun, blandas med mitt saliv och sakta blev den längre och längre, jag kände mig stolt. Men plötsligt slets allt itu, ofta av någon jävla människotyp som rev allt jag hade satt upp, en liten torr fluga kunde jag kanske knapra i mig. Men skam den som ger sig, det var bara att försöka igen, och snegla på hur de stora gjorde.
Men ibland gick det också bra. Nätet blev stort, tunt men ändå kraftigt, vävt på rätt ställe utom räckhåll för människor och där ändå olika flygfän fastnade.
Mums vad jag mådde bra då!
Men för det mesta har jag jobbat hårt med mina vävar, ordentliga vävar, utan att fångsten har varit särskilt stor, men livnärt mig har jag gjort.
Och hela tiden har jag vetat att det finns spindlar som håvar in massor av käk varje dag, och äter sig propmätta på läckra larver och tjocka feta flugor. Jag trodde länge att det berodde enbart på mig själv om jag kunde göra tillräckligt bra nät, tills den dag jag förstod, då var jag rätt gammal, att det också handlade om det vi spindlar jobbar med hela dagarna.
Det handlar om vilket nätverk man väljer, helt enkelt!
De där stora spindlarna ingår, ofta sedan barnspindelben i sina egna starka nätverk där de stöttar varandra, ge varandra råd, om de perfekta platserna för nät. Och sedan hjälper de varandra om deras nät går sönder, och fångsten inte blir så stor. Och skulle någon av dem sno fångst från någon mindre spindel, då är de stora där och hjälper varandra!
Så är livet, men jag är ganska nöjd nu ändå. Jag har äntligen funnit en fin plats att väva på, nästan alldeles själv och utan hjälp har jag funnit den här platsen, en plats för perfekta byten!
Och ett litet trevligt nätverk har jag också börjat bygga upp.
Och jag tror mig ha kommit på ett knep att nästla mig in i maktnätverken, så där i perferin, där jag skulle kunna dra till en tråd lite snett, lite så där i smyg….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar