Ett skruvat liv

Vilket skruvat liv man lever!
Här kom man till i världen, med ursnygga gängor, skruvade former och perfekt plan skalle. Jag och mina bröder. Vi låg där i asken, tätt, tätt intill varandra, berättade historier, fräcka saker, fantasin skenar iväg när man har sådana former som vi, och tanken på alla läckra hål vi ska hamna i.
Vi har hört om hur en del av dem som ska se till att vi hamnar i hålen, slinter med skruvdragare och mejslar, och luften fylls av osande svordomar, hålen blir fulla av flis, i värsta fall kastar de bort oss, och vi hamnar bland skrot någonstans där vi i bästa fall kan smältas ned och återfödas till nya skruvar.
Man håller gängorna!
Men nu var det alltså vår tur att hamna hos en köpare, ochy där låg jag i asken i affären, tillsammans med alla mina bröder i samma längd. Vi hörde hur mannen sa något om att vi skulle skruvas in i en trapp, och jag blev lite orolig, för man har hört om sånt förr, hur folk har försökt göra trappor själv, det kan helt fel, eftersom det är en av de svåraste saker man kan göra. Det måste bli jämt, bra gånghöjd och kunna klara alla väder, storm, regn, snö, kyla, is och stekande värme. Och naturligtvis alla människors trampande steg upp och ner år efter år.
Rätt som det var, fraktades vi genom kassan, in i en kasse och iväg i en bil, i mörker, och till slut packades vi upp på ett bord på en altan med underbar utsikt! Den sköna sommarluften fläktade över våra skruvade kroppar och skallar, och andades ut, härligt att få vara på landet i alla fall!
Intill oss låg färskt trävirke som doftade barrskog! Och vad jag längtade att få hamna rätt in i träet, få stanna där i det lätt fuktiga skyddande skrymslet, leva mitt liv med andra skruvar och det välkomnande träet!
Jag och alla mina bröder darrade en aning i asken, vi alla skruvarbröder höll andan, när mannen lyfte på locket, hans torra varma hand grep om oss, något sa mig att det nog skulle gå bra.
Men flera av brorsorna viskade lätt smårossliga, vi är oroliga, hoppas vi får hålla ihop genom åren och att vi inte kastas bort.
Jag lugnande dem med att det nog går bra, mannen verkar ha bra fingrar, snabba och smidiga, inga fumliga klumpidunshänder.
Men när han tog brorsa nummer ett tappade han skruven som flög iväg över altangolvet, och då for mitt lilla metallhjärta upp i halsgropen på mig, kanske hade jag misstagit mig!
Jag drog hårt efter andan när han grep efter mig, och ställde mig på högkant i ett av hålen som doftade lockande.
Tänkte att om jag håller andan då tappar han nog mig inte, och jag hamnar rakt i hålet.
Surret av dragaren, nådde mina små öron och jag blundande hårt.
Brrr, brrrr, brss.
Det snurrade snabbt i hela min kropp, jag sögs ner i hålet med en djup suck av välbehag och vips satt jag där, åtskruvad i det fuktiga träet.
Då hörde jag ett mjukt fniss, och jag öppande ögonen, och såg rakt in i massor av glittrande små ögon som satt på små mjuka flickor.
Välkommen till oss, hälsade de och bjöd mig genast på fest i deras fina trädgård.
Det hade alltså gått bra, och nu sitter jag här, omgiven av mina brorsor, fina mjuka träflickor som matar mig med dryck och mat och glada historier, då och då dansar vi, eller springer runt och leker.
Fast då tar vår ägare fram skruvdragaren igen och skruvar till efteråt,.men det känns bara bra.
Ja, det är verkligen ett skruvat liv, men förbaskat trevligt!