Mannen lyfter sin högra hand och drämmer till över kvinnans ansikte, hennes lilla huvud far åt sidan, mannen böjer sig mannen över barnvagnen, tar upp den lilla kroppen i den ljusblå jackan med ett tryck att en ljusbrun nalle med pepparkonsögon, mannen skakar med illrött hopskrynklat monsteransikte den lilla späda kroppen, ha slänger tillbaka, hårt, det lilla barnet i vagnen igen, inte ett pip hörs från barnet.
Den unga kvinnan som gick bakom dem, stirrar på den sanna mardrömmen framför sig, som fastfrusen står hon, hennes hjärta bultar och hon hör sig själv skrika med darrig röst, det är svårt att skrika när hjärtat slår och blodet pumpar hårt i ådrorna och strupen är åtsnörd, hon vässkriker att det är förbjudet att slå barn enligt svensk lag.
Mannen vänder sig förvridna ansikte mot den unga kvinnan.
Ska du också ha stryk, ryter han och höjer höger arm. Din jävla hora.Och du som är kvinna ska inte titta på oss män.
Han närmar sig henne, en mansröst från andra sidan gatan ropar att hon måste gå därifrån, hon vänder sig om och märker knappt att hon springer nedför gatan, hon hör sig själv skrika igen ,"att det är förbjudet att slå barn enligt svensk lag, det är förbjudet att slå barn enligt svensk lag", det är som om hon sprang i luften, bort från monstermannen, som hon tror förföljer henne, bort från den späda kvinnan och det lilla barnet, som hon inte kan hjälpa, hon springer fort, snabbt, hon drar knappt efter andan, att hon kunde springa så fort, kunde hon hon aldrig tro.
Hon vet knappt hur långt hon har sprungit på den ödsliga trottoaren, men när hon närmar sig en busshållplats där står några människogestalter vågar hon vända sig om, men ser nu bara ett par tonårstjejer i korta shorts som korsar gatan, annars är den grå trottoaren tom på folk. I alla fall i hennes synfält.
Av de tre, kvinnan, barnet och mannen finns inga synliga spår, men ett stort svidande slag i den unga kvinnans inre.
Ett slag som hon aldrig kommer att glömma.
Och hon kan aldrig förstå eller acceptera att ett sådant fruktansvärt omanligt och ogudaktigt beteende, som att slå en som är mindre och svagare än en själv.
Måtte mannen hamna i helvetet och brinna levande där för evigt, viskar den unga kvinnan för sig själv med darrande röst och skakar sin högra knutna näve mot himlen.
Men däruppe är himlen jämngrå av moln.
Den unga kvinnan som gick bakom dem, stirrar på den sanna mardrömmen framför sig, som fastfrusen står hon, hennes hjärta bultar och hon hör sig själv skrika med darrig röst, det är svårt att skrika när hjärtat slår och blodet pumpar hårt i ådrorna och strupen är åtsnörd, hon vässkriker att det är förbjudet att slå barn enligt svensk lag.
Mannen vänder sig förvridna ansikte mot den unga kvinnan.
Ska du också ha stryk, ryter han och höjer höger arm. Din jävla hora.Och du som är kvinna ska inte titta på oss män.
Han närmar sig henne, en mansröst från andra sidan gatan ropar att hon måste gå därifrån, hon vänder sig om och märker knappt att hon springer nedför gatan, hon hör sig själv skrika igen ,"att det är förbjudet att slå barn enligt svensk lag, det är förbjudet att slå barn enligt svensk lag", det är som om hon sprang i luften, bort från monstermannen, som hon tror förföljer henne, bort från den späda kvinnan och det lilla barnet, som hon inte kan hjälpa, hon springer fort, snabbt, hon drar knappt efter andan, att hon kunde springa så fort, kunde hon hon aldrig tro.
Hon vet knappt hur långt hon har sprungit på den ödsliga trottoaren, men när hon närmar sig en busshållplats där står några människogestalter vågar hon vända sig om, men ser nu bara ett par tonårstjejer i korta shorts som korsar gatan, annars är den grå trottoaren tom på folk. I alla fall i hennes synfält.
Av de tre, kvinnan, barnet och mannen finns inga synliga spår, men ett stort svidande slag i den unga kvinnans inre.
Ett slag som hon aldrig kommer att glömma.
Och hon kan aldrig förstå eller acceptera att ett sådant fruktansvärt omanligt och ogudaktigt beteende, som att slå en som är mindre och svagare än en själv.
Måtte mannen hamna i helvetet och brinna levande där för evigt, viskar den unga kvinnan för sig själv med darrande röst och skakar sin högra knutna näve mot himlen.
Men däruppe är himlen jämngrå av moln.
Starkt Ragnvi!
SvaraRadera