Utbrottet är nära

I den här staden kommer jag inte undan. Jag hade ett ärende till banken men tvingades stanna och lyssna på fru Borgmästarinnans svammel om herr och fru Borgmästares senaste golfresa till Thailand och om fru Doktorinnans oklippta buskar i doktorparets trädgård.
I den här staden vet alla sin plats. När jag gifte mig med min make sade min svärmor till mig att i den här staden springer man inte i gårdarna, det hon ville säga var att du får inte umgås med dem som tillhör arbetar- och lägre medelklass i staden. Det skulle få oss att sjunka ner i dyn, till samma nivå som dem. Vi skulle helt tappa vårt anseende och distans. Detsamma gäller våra barn som vi skickar till särskilda skolor där de får umgås med varandra och få nytta av varandra när de blir stora och ska ha bra jobb. Det enda våra barn behöver lära sig att ha ett hövligt, vänligt men bestämt avstånd till de andra barnen.
I den här staden säger mina grannar att de är fördomsfria, när de upplever kultur. För där får de se och höra på det som de inte vill ska hända dem själva: passioner, hat, ilska, skilsmässa, svek, uppror, kärlek över klassgränserna, burlesk komik.
Inte undra på att det är som om jag inom mig har en brännhet lava som trögt men bestämt börjar röra sig, sakta.