Snart är jag mogen

Snart är jag mogen, och då får jag göra vad jag vill! Ingen kan bestämma över mig, styra över mig, bara jag kan bestämma vad som är bäst för mig. Gud, så trött jag är på de där stora människorna som ska fixa till mig, ger mig nån sorts näring som ska vara bra för mig, säger de, så jag växer. Växer gör jag väl ändå?
Och som de pysslar med mig, drar i mig, de stöttar mig för att jag ska bli stor och stark och bli fullmogen, säger de! Visst är det väl bra att de ger mig stöd, men va fan, jag klarar mig bra själv. Och de bara snackar om att man ska klara sig, det gör jag ju.
Fast det är jobbigt när de tjatar att jag inte växer som jag ska, och att de är oroliga för om jag ska klara mig över vintern.
Fast mest ororar de sig för fåglarna, de kan picka i sig av mina frukter, säger de och diskuterar hur de ska kunna skydda mig.
Vad de överdriver, jag är inte rädd för några fåglar, inte kan de göra mig något. De flyger så vackert, och är fria, det var en här, han visade upp sina vackra fjädrar och erbjöd mig en flygtur.
Ska nog passa på någon gång när ingen ser mig.