söndag 9 augusti 2009

Dödande eller dödsläckra djur



"Jag kan dö om jag äter de där!"
Mitt dreglande över tanken på den salta saften från de röda rara djuren stannar tvärt av, och jag höjer lätt på ögonbrynen.
"Är du allergisk mot kräftor", frågar jag, och översköljs med vad som händer om min arbetskamrat råkar få i sig en enda liten tugga av för henne mordiska djur.
"Mitt ansikte sväller upp först, ögoen täcks igen, jag blir som en stor boll, mår jättedåligt, hjärtar slår snabbt och pulsen stiger, jag får svårt att andas och sedan sväller resten av kroppen upp, och jag måste till akuten, förstår du, får kortison. Livsfarligt alltså."
Jag känner ett svagt illamående stiga upp inom mig när jag hör hennes livfulla beskrivning, och suckar hårt inom mig. Vi måste välja något annat till vår lilla augustifest, vår kick-off i arbetsgruppen inför hösten, besvikelsen går ända ner i tårna som kröker sig i skorna.
Jag älskar att suga och sörpla i mig den salta saften med dillsmak ur den beniga underdelen på det röda hårda djuret, knipsa av klorna, knäcka skalen med en nötknäppare och peta ut det vita köttet och stoppa in i munnen, ahh, och sedan det bästa: dra av underdelen, se det gulbruna kräftsmöret blottas under huuvdet, peta ur det med en kniv, lägga det på en skiva rostat bröd, suga och sörpla ur saften ur underdelen, rycka loss stjärten, knäcka de små benen mitt itu och peta loss det vita köttet, som jag lägger på brödet.
Efter två tre kräftor är det dags att äta smörgåsen, mmmm.
"Sallad då?"
Arbetskamraten ruskar på huvudet, är det inte lite tråkigt, undrar hon.
Det här börjar bli besvärligt, verkligen, och vi som arbetar så bra ihop, vill inte äventyra vårt framtida samarbet, jag trodde det skulle bli en enkel match att fixa maten till kick-offen. Men å andra sidan måste alla äta likadant?
Jag säger det till henne, och hennes ansikte ser ut som ett litet mörkt moln på en annars klarblå himmel, men bara ett litet moln.
"Jag föreslår en buffé".
Det mörka molnet försvinner från hennes ansikte, och vi börjar plocka ihop de godsaker vi gillar, oliver, lufttorkad skinka, pärltomater, getost, segt lantbröd, olivolja, potatissallad, gurkor med mera.
När vi står i kön i kassan med den välfyllda varukorgen, säger jag till arbetskamraten, att jag har glömt en sak.
Hon gör stora ögon, men säger inget när jag lägger paketet högst upp i varuhögen.
Ett paket frysta kokta kräftor!
Jag viftar lätt på tårna i skorna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar