Ombildningsdraken är död
Vi har lyckats förinta ombildningsdraken, nu ligger han där utslocknad,den gröna fjällen ligger utsrpidda, gräsmattan och buskarna är svedda efter draken sista utspyende av eld, som blev alltmer svag för att till slut bara bli små pustar av grå stinkande rök.
Det blev faktiskt inte så hård slutstrid som vi hade befarat, draken var ganska svag, han hade inte fått tillräckligt med mat, feta köttbitar, av alla slag, hans lakejer verkade ha lagt av, och de var inte heller många som kom till striden på gården. Alltså där stod vi, undersåtar beväpnade med svärd, och med vattenkanoner. Och där stod mitt emot oss draken, som var betydligt mindre än för ett halvår sedan, och den eld som han utslungade var svag och nådde inte fram till oss. Hans lakejer hukade bakom honom, och de var bara ungefär 60 personer, och de verkade nästan uppgivna. Det kan man nästan förstå. För vi hade tränat hårt, vi kände oss starka, och flankerade draken från sidorna, och när anfallssignalen gick, en trumpetstöt från konungens styresmän, anföll vi med svärd och vattenstrålar från kanonerna. En minut, tror jag, att vi höll på, jag minns att jag sprutade vatten som besatt mot drakens gap. Några högg honom i sidan med svärd, ett skärande gnissel skar genom luften, och den fjälliga kroppen sjönk ihop, det pyste ut grå rök från huggsåren, och huvudet föll ner på marken.
Konungens styresman blåste striden över, och deklarerade att nu fick vi bo kvar i våra hus.
Vi jublade, kramade varandra och ställde till med en ordentlig fest, god mat, dryck, sång och musik, och glada skratt till långt in på natten….