De tre tanterna blänger ilsket på mannen i blå tröja och blå jeans. Den blå mannen ler lite överlägset åt de tre tanterna.
"Ni kommer att få det bra, lägre kostnader, och ni kan ha något som era barn kan få ta över", säger han med armarna i kors över bröstet.
De tre tanterna fnyser, hon i lila kappa, ruskar bekymrat på huvudet.
"Det blir dyrt för oss, vi är pensionärer och vi har det bra i dag här. Vi trivs jättebra."
Tanten med den gröna sjalen sveper sjalen tätare om halsen, och huttrar till. "Det blåser kalla vindar över vårt kvarter, du och andra har blivit stora egoister, ni tänker bara på er själva."
Mannen öppnar munnen för att säga något men hyssjas av den tredje tanten i brun mockajacka, hon har en djup rynka mellan ögonbrynen. Hon viftar med pekfingret mot honom, han ryggar en aning bakåt.
"Du lurar in oss i en dålig affär, och du kommer att sälja på en gång som det blir bostadsrätt."
Den blå mannen förnekar att han ska sälja, han ska bo kvar, och att de har fel, allt kommer att bli toppen, billigt och utan problem.
Då nickar de tre tanterna mot varandra och lämnar den blå mannen, de går ut mot gatan intill.
"Hallå", ropar han efter de tre tanterna. "Era barn eller barnbarn, då. Vill ni inte lämna något till dem?"
"Det är ju det vi vill", ropar de tre tanterna i korus och vänder sig mot mannen.
"Alla våra barn och barnbarn ska få chans att hyra här i framtiden", säger tanten med gröna sjalen som hon nu lossar lite på.
" Och de som flyttar hit för jobben, ska kunna hyra en lägenhet", säger tanten lila kappan.
"Och de som inte klarar dyra lån, eller tycker det är bekvämt att hyra, eller de yngre som skiljer sig och behöver en bra och billig bostad", säger tanten i brun mockajacka.
Den blå mannen ser nu ut som om han har svalt en sur citron, och de tre tanterna buffar till varandra i midjan och vänder ryggen mot mannen.
"Han ska få svälja fler sura citroner.Vänta bara", fnissar de tre tanterna och slår sina handflator mot varandra.
"Ni kommer att få det bra, lägre kostnader, och ni kan ha något som era barn kan få ta över", säger han med armarna i kors över bröstet.
De tre tanterna fnyser, hon i lila kappa, ruskar bekymrat på huvudet.
"Det blir dyrt för oss, vi är pensionärer och vi har det bra i dag här. Vi trivs jättebra."
Tanten med den gröna sjalen sveper sjalen tätare om halsen, och huttrar till. "Det blåser kalla vindar över vårt kvarter, du och andra har blivit stora egoister, ni tänker bara på er själva."
Mannen öppnar munnen för att säga något men hyssjas av den tredje tanten i brun mockajacka, hon har en djup rynka mellan ögonbrynen. Hon viftar med pekfingret mot honom, han ryggar en aning bakåt.
"Du lurar in oss i en dålig affär, och du kommer att sälja på en gång som det blir bostadsrätt."
Den blå mannen förnekar att han ska sälja, han ska bo kvar, och att de har fel, allt kommer att bli toppen, billigt och utan problem.
Då nickar de tre tanterna mot varandra och lämnar den blå mannen, de går ut mot gatan intill.
"Hallå", ropar han efter de tre tanterna. "Era barn eller barnbarn, då. Vill ni inte lämna något till dem?"
"Det är ju det vi vill", ropar de tre tanterna i korus och vänder sig mot mannen.
"Alla våra barn och barnbarn ska få chans att hyra här i framtiden", säger tanten med gröna sjalen som hon nu lossar lite på.
" Och de som flyttar hit för jobben, ska kunna hyra en lägenhet", säger tanten lila kappan.
"Och de som inte klarar dyra lån, eller tycker det är bekvämt att hyra, eller de yngre som skiljer sig och behöver en bra och billig bostad", säger tanten i brun mockajacka.
Den blå mannen ser nu ut som om han har svalt en sur citron, och de tre tanterna buffar till varandra i midjan och vänder ryggen mot mannen.
"Han ska få svälja fler sura citroner.Vänta bara", fnissar de tre tanterna och slår sina handflator mot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar