Ölandstokens ambivalens

Härligt solen skiner, sitt inte där och häng, sträck ut dina vackra blad, Orlando, och njut. Ryck upp dig!
Usch, fy, solen sticker i pistillerna, och det värker som 17 i huvudet. Orkar inte sträcka ut alla bladen.
Du glor för mycket på de där såporna på teven, inte undra på att du får huvudvärd. Du ska inte leva ditt liv genom andras liv, lev ditt eget liv istället!-
Du är för tjatig, jag lever väl mitt eget liv. Men det var ett skitbra program i går, det handlade om en sjubarnsmamma, hon hade sju olika pappor till barnen, och de där männen hade slagits, supit och knarkat, och till slut hade hon lärt sig att säga STOPP NU FÅR DET VARA NOG. Och sedan blev hon religiös, och sa hallelulja och träffade en kvinnlig pastor som hon sedan gifte sig med, och de skaffade massor av katter och hundar och några hästar. De flyttade ut på landet och blev böndet och allt blev bra igen.
Men så bra då! Något att vara glad åt! Då kanske också du skulle njuta av landet och den varma sköna septemberluften. Sträck nu på dig, kom nu då. Kuta inte på ryggen så där. Dra lite från ståndaren och utåt.
Äh, lägg av. Jag har inte tid, ska se på ett nytt program, häftgt – Passionerade ekonomer på rymmen – skitkul.
Orlando, hallå, hallå, här är också kul, med solen och jorden och luften och himlen…. Måste nog sätta på mig pistillglasögonen, lite stickig är nog solen. Och lite väl tyst också. Orlando, hallå, vad handlar den om den där serien?