onsdag 9 september 2009

Överge mig inte


Mina smala ben darrade och hjärtat slog hårt när hon försvann så där, lämnade mig helt ensam, hon kom tillbaka men hon får aldrig mer lämna mig, jag skällde och gnällde och jag tror att hon förstod varför jag blev rädd och ledsen.
Det är bäst att ligga på hennes bröst, där jag kan höra hennes hjärta slå. Och blodet som pulserar runt i ådrorna.
Det ger mig ro, och jag känner hur sömning jag blir. Men nu hör jag hur hjärtat slår fortare, hon talar i telefon och låter arg. Hoppas hon lugnar ner sig, jag vill ha lugn och ro, bli smekt och klappad och komma ut på små promenader och få nosa på den fuktiga jorden under buskarna och på de sträva trädstammarna, härliga hemlighetsfulla dofter.
Nu slår hjärtt lugnare igen, och jag känner hur ögonlocken håller på att falla igen, snart somnar jag.
Och jag tänker in i hennes bröst, att hon aldrig ska överge mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar