Pang!

Hon är smickrad över att han tycks vara intresserad av henne, just henne bland alla snygga tjejer på festen, medan de pratar med varandra, vandrar hennes blick över hans vackra ansikte, de regelbundna dragen, breda käkpartiet, de mörka ögonen som hon sjunker in i, de lätt blodfyllda läpparna som får hennes mage att pirra och hjärtat att slå. Och det är mitt i en diskussion det händer.
Pang! Handflatan slår mot hennes högra kind, en snabb och rapp smäll, det svider till, hon hinner inte värja sig, reagera, värja sig, bli rädd, vad hände frågar hon sig, och stirrar med uppspärrade ögon på honom, han flinar på ett konstigt förvridet sätt, mumlar att hon sa emot honom, och sluddrar på, hon är för chockad för att fortsätta lyssna.
Hon minns knappt vad de hade pratat om, diskussionen hade böljat hit och dit om det mesta, böcker, politik, filmer.
Ingen i rummet tycks ha sett vad som hände, Anders, Mia, Petra och de andra pratar på, alla är lätt berusade av vinet, skratt, sorl, någon sjunger, spelar gitarr, hon hör allt som på avstånd, svedan känns inte längre på kinden, men desto mer i hennes inre, själen, långt därinne..Han försöker greppa hennes hand, smeka den, men hon drar den till sig, vill inte röra vid honom, hör hans ursäkter efter sig när hon reser sig upp från soffan, tränger sig förbi de skrattande pratande festklädda människorna, ser i ögonvrån hur han lätt flinande vinkar till sig en liten mörk tjej, som fnissande och lätt kråmande böjer sig ner mot honom.
Och nu ser hon hur han egentligen ser ut, han har en slapp aladdrig blekhet, grådaskiga poriga kinder som hänger neråt, en förviden mun där spetsiga vargliknande hörntänder skymtar, och ögonen är som hårda polerade speglar som reflekterar blickarna.