Jobbanden svävar runt min säng, håller mig klarvaken, hjärncellerna, synapserna signalerar i ett. Jag argumenterar, jag planerar och justerar. Drar mina riktlinjer, och håller noga min budget. Inga övetramp. Kvaliteten är säkrad, och jag försäkrar att jobbet blir klart i tid.
- Ha ha, skrattar jobbanden. Du hinner inte, du hinner inte. Du har mycket annat som väntar på dig, skynda, skynda, skynda dig.
- Väck med dig din fuling, jag blir trött på dig, fräser jag, Jag hinner visst, håll käften.
Anden hånskrattar och rusar runt runt, jag blir alldelses yr, snurrig.
Jag vill krama livet ur den, få tyst på det fanskapet men den går inte att greppa, slöjorna är undflyende, och stadiga på samma gång. Som en osynlig cementvägg, att stånga sig blodig emot.
Jag kommer inte förbi, hopplöst, mitt öde är denna gäckande ande, som förstör mitt liv, har spolat min karriär och gjort mig till en beskedlig arbeterska.
Fast vad var det hon sa, den unga tjejen som jag anförtrodde mig till:
- Ge den ett glas mjölk, då håller den sig lugn!
Kan det vara så enkelt? Ett glas mjölk? För att kväsa den gäckande jobbanden.
Bara tanken lugnar.
- Ha ha, skrattar jobbanden. Du hinner inte, du hinner inte. Du har mycket annat som väntar på dig, skynda, skynda, skynda dig.
- Väck med dig din fuling, jag blir trött på dig, fräser jag, Jag hinner visst, håll käften.
Anden hånskrattar och rusar runt runt, jag blir alldelses yr, snurrig.
Jag vill krama livet ur den, få tyst på det fanskapet men den går inte att greppa, slöjorna är undflyende, och stadiga på samma gång. Som en osynlig cementvägg, att stånga sig blodig emot.
Jag kommer inte förbi, hopplöst, mitt öde är denna gäckande ande, som förstör mitt liv, har spolat min karriär och gjort mig till en beskedlig arbeterska.
Fast vad var det hon sa, den unga tjejen som jag anförtrodde mig till:
- Ge den ett glas mjölk, då håller den sig lugn!
Kan det vara så enkelt? Ett glas mjölk? För att kväsa den gäckande jobbanden.
Bara tanken lugnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar