Fläckterror

I dag hände det som inte får hända. Ok, jag var lite stressad, slängde i mig kaffet och bet stora tuggor av smörgåsen, jag var trött, sover dåligt, vänder och vrider mig på nätterna, tittar på klockan ett, två, halv tre och så vidare, jo jag läste gårdagens kvällstidning samtidigt, helst de psykologiska artiklarna, om djupintervjuer med olyckliga människor, just när jag hade fastnat för en intressant artikel om självmord, gled smörgåsen ned på min nya fina blus, en grå sidenblus, som kostade skjortan, smörgåsen låg där upp och ned, och jag svor och droga bort den kletiga mackan, slängde den på bordduken (fläckar där spelar mindre roll) jag skrek rakt ut, tur att jag lever ensam, just då alltså, där på blusen, mitt på bröstet bredde sig en svart ojämn kletig fläck ut sig. Som ett blödande sår, som ett hugg i mitt hjärta, så kändes det.
Och jag som hatar fläckar på kläder, de förstör allt, utseende, stil, stolthet, finess, charm. De är som stora varbölder, förfular, förvanskar.
Jag drog genast av mig blusen och fösökte gnugga bort vidrigheterna med diskmedel i badrummet, jag tror att jag fick bort fläckarna, får se när blusen har torkat.
Men min dag var förstörd i alla fall, hela min planering, nu fick jag ställa mig vid garderoben och prova fram en ny uppsättning kläder, och det tar tid vill jag lova. Jag höll på att snubbla på använda trosor som låg på golvet, tur att jag hann ta tag i dörrkarmen!
Och nu står jag här med nya kläder, en vit sidenblus, pärlhalsband och svart tröja till svarta snäva jeans, allt fläckfritt. Nu måste jag också hinna fixa håret, kamma noggrant, spraya.
Och kolla noggrant i ansiktet att jag inga fläckar har där, hemska tanke!
Måste bara dricka lite vatten, fan också, inget rent glas, får skölja ur en gammal mugg som ligger nånstans i högen på diskbänken. Borde diska nån gång, det var nog över en vecka sedan, kanske skulle jag slänga de halvätna pizzorna, nä, jag hinner inte, måste fixa håret.