Är på landet, bland blåklint, syrener som håller på att blomma, liljekonvaljer och mina absoluta favoriter, den lila styvmorsviolen, varje gång jag kommer hit går jag ut med saxen och klipper några violer som jag placerar i ett snapsglas, fyllt med vatten förstås!
Violen, jag minns violpastillerna, de mörklila som hade en speciell smak, lite söt men också lite lavendelsmakande, som av något gammaldags, eller en tid som var, innan telefonen fanns i varje hem, innan teven, innan datorerna, innan kaffebryggaren, innan bilen och värmepannan och värmeslingorna och mikron och stegräknaren. Då när man kurade skymning, ljuset och väntade in den mörka kvällen, satt tillsammans vid köksbordet och spanade ut mot vägen, om någon skulle dyka upp, en granne som var på väg, och undra vart hon eller han skulle göra vid den här tiden. Och lukten eller den friska doften av såpa, den lätt sötkvava doften av eau de cologne, och instängdhet.
Jag är glad över att jag i dag enbart behöver minnas den tiden, och betraktar de lila bladen med de gula fälten i mitten. De gör sig så vackert mot den vita duken med blå ränder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar