Alice Munro

"Hans far var lantarbetare, en man som drack men inte uppträdde berusat, en man som var excentrisk utan att vara underhållande, som inte var särskilt vänlig men heller inte någon bråkstake. Hans faderskap verkade slumpartat, och det faktum att barnet hade lämnats i hans vård när modern gav sig av och att de fortsatte att bo tillsammans verkade också slumpartat. De bodde i ett ganska fallfärdigt hus som hade brant spåntak och bara var en aning bättre än ett skjul - fadern lagade taket och stöttade upp verandan precis tillräckligt och precis i rättan tid - och deras liv hölls ihop på ett liknande sätt; precis tillräckligt för att hålla Barnavårdsnämnden på avstånd. De hade inga gemensamma måltider och lagade inte mat åt varandra, men det fanns matvaror hemma."
Det här stycket är ur en novell från boken Kärlekens vägar av den kanadensiske författaren Alice Munro, en begagnad bok som jag fick tag i ett biståndscenter för tio kronor. Hennes sätt att skriva tilltalar mig, det är ganska precisa beskrivningar i vardagen, men ändå vaga på något sätt, inget är självklart, utan hon tror sig se eller uppfatta saker, men kan ändra sig i nästa mening. Och hon ringar in personerna i en sorts beskrivningar, som ovan, och lämnar över till läsaren att dra slutsatsen, om man nu så enkelt kan dra en sådan. Och i dialogerna mellan människorna kan man verkligen känna igen sig, en person berättar en sak, den andre är upptagen med något annat och slänger ur sig en replik, och den tredje kan eventuellt svara på den förstes berättelse eller få en tråd och tala om något liknande. Det känner man väl igen!
Sedan händer det också alltid något skrämmande i hennes noveller också, i alla fall de jag hittills har läst.
Nu har ju Alice Munro kommit ut med en ny novellsamling, och ska jag någon gång köpa en nyutkommen bok blir det den boken. Jag köper sällan bestsellers och nyutkomna böcker, kanske lite snobbism, vet inte, eller en sorts protest eller princip mot den "allmänna smaken" men framför allt att det är mycket roligare att söka själv på bibliotek och på andrahandsmarknaden. Det känns liksom att man har valt boken själv.
Hoppas bara att jag fortsätter gilla hennes sätt att skriva i den nya boken!