Det är när jag når krönet som jag ser bilen, halvt dold i det gröna buskaget, de skarpa klarblå och vita färgerna, och den illreflexgröna EU-standardiserade polis- och utryckningsfordonsfärgen. Mitt hjärta hoppar till, och jag ser framför mig som scener från en filmad deckare en rånjakt, svartklädda poliser som jagar biltjuvar, seniga typer med ryckiga rörelser i smutsiga t-shirts, tjuvarna står upptryckta mot bilen, medan poliserna söker igenom deras kläder, och ringer efter förstärkning. Jag trampar allt närmare bilen och vrider huvudet åt vänster för att kolla den stulna bilen men där susar personbilar och varubilar i normal hastighet, kör rakt, om varandra och svänger i rondellen, i jämn morgonström som om ingenting har hänt, men mot det halvhöga gallerstaket mot vägen står två mörkt klädda kvinnliga välbyggda poliser. De lutar sig lite lojt mot staketet, de står tätt intill varandra, ler och skrattar. De är liksom inramade av något sorts ljus, eller om det strålar ut ljus från dem, jag vet inte.
Jag vet i alla fall att det är först nu den här morgonen som jag känner att solen värmer mitt ansikte och hela min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar