Stickande härliga vårsol

Han längtar tillbaka till den varma sängen, datorn, vårsolen sticker honom i ögonen, han trycker ner kepsen längre ner i pannan. Fan, provet kommer att gå åt skogen, skit i det.
Naturkunskapsboken vilar mot hans lår, han orkar inte kolla i den, ögonlocken känns mycket mycket tunga.
Den ljusgröna färgen på bladen på träden utanför tågfönstret, blommor, gräsmattor får honom att nästan spy, han mår illa, mycket illa.
Magen börjar kurra, han måste köpa något i affären, innan skolan börjar, han kommer försent, men han måste ha något i magen, annars dör han.
Hej, här han en bekant ljus röst ovanför sig, han ser upp och hans ögon möter ett par glittriga glada ögon.
Sandra!
Hon sätter sig ner på sätet mittemot honom, hon är fräsch som en daggig ros, fan var fick det från, men det funkar på Sandra. Hans hjärta börjar bulta, en värme sprider sig från magen, ögonen öppnas, han hasa rupp sig i sittställning med rak rygg han skjuter upp kepsen från ögonen.
Hej, säger han. Du som är klassen geni, har du lust att hjälpa mig lite med naturkunskapen, jag undrar över en del grejer.
Hon ler mot honom.
Visst, nickar hon. Go on, vi har en kvart på oss.
Hungern är som bortblåst, den härliga vårsolen värmer hans vänstra kind som blossar, förhoppningarna börjar strömma inom honom och han slår upp boken.