Fy 17, vad jag är trött, det är himla sablans jobbigt att försöka dunka in stjärneglans in i människorna, en del är som stora proppar, helt igenkorkade! Man får jobba som f-n!
Ge inte upp, om inte vi gör det, vem skulle då göra det?
Men vad spelar roll? En del människor är totalpuckade, fattar nada! Jag står där med min glittrande stjärna,viftar lätt över deras tjocka huvuden, fram och tillbaka, till små små glittrande stjärnstoff faller över deras skallar, men intet tränger in i ders korkade betonghjärnor, stoftet trillar ner i backen, rakt ner som svarta sotflagor! De där typerna är tjockskallade, det rinner diarré ur deras breda käftar, de slåss och svär, ser ut som rödskrynkliga grisar i fejset De kan lika gärna dra dit de hör hemma till…
Visst Enlglie, är det en stor plåga, att se hur de onda bär sig åt, bland de värsta är de som hycklar, låtsas som om de känner empati, men som inte bryr sig, de låtsas bara bry sig för maktens skull. Men vi måste fortsätta hoppas, att den röda härliga blommande kärleken ska segra till slut.
Angie, jag vet inte om jag tror att det blir så, men du är min bästis bland alla himlens och jordens flygande svävande änglar, jag gillar dig. Älskar dig. Du är så schysst. Men du vet att jag bara blir så förb--- förlåt, utröttad. Människors maktgalenhet gör mig matt, suger ut min energi. Min lust till änglalivet!
Hmm, du måste få träffa lite trevliga folkänglar, i kväll är det änglarock på Englan, följ med, rocka loss med alla änglar, vita och svarta! Du blir som en ny sjärnängel efter det, jag lovar.
Änglarock? Du behöver inte fråga mig två gånger. Stjärnklart att jag flaxar med, jag brer ut mina vingar, snärtar till…
Och rockar proppen ur tjockskallekroppen, hi hi…..
Ge inte upp, om inte vi gör det, vem skulle då göra det?
Men vad spelar roll? En del människor är totalpuckade, fattar nada! Jag står där med min glittrande stjärna,viftar lätt över deras tjocka huvuden, fram och tillbaka, till små små glittrande stjärnstoff faller över deras skallar, men intet tränger in i ders korkade betonghjärnor, stoftet trillar ner i backen, rakt ner som svarta sotflagor! De där typerna är tjockskallade, det rinner diarré ur deras breda käftar, de slåss och svär, ser ut som rödskrynkliga grisar i fejset De kan lika gärna dra dit de hör hemma till…
Visst Enlglie, är det en stor plåga, att se hur de onda bär sig åt, bland de värsta är de som hycklar, låtsas som om de känner empati, men som inte bryr sig, de låtsas bara bry sig för maktens skull. Men vi måste fortsätta hoppas, att den röda härliga blommande kärleken ska segra till slut.
Angie, jag vet inte om jag tror att det blir så, men du är min bästis bland alla himlens och jordens flygande svävande änglar, jag gillar dig. Älskar dig. Du är så schysst. Men du vet att jag bara blir så förb--- förlåt, utröttad. Människors maktgalenhet gör mig matt, suger ut min energi. Min lust till änglalivet!
Hmm, du måste få träffa lite trevliga folkänglar, i kväll är det änglarock på Englan, följ med, rocka loss med alla änglar, vita och svarta! Du blir som en ny sjärnängel efter det, jag lovar.
Änglarock? Du behöver inte fråga mig två gånger. Stjärnklart att jag flaxar med, jag brer ut mina vingar, snärtar till…
Och rockar proppen ur tjockskallekroppen, hi hi…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar