måndag 14 december 2009

Ett evigt smällande


Gud, så äcklig han ser ut, ta bort tidningen, jag vill äta i lugn och ro.
Men det är ju synd om honom, se så lidande han ser ut! Så där får man ju bara inte göra, bara gå fram och slå ned någon!
Han har sig själv att skylla, gå omkring så där som vem som helst.
Han fick vad han förtjänade, han vill nog att vi ska tycka synd om honom.
Vi ser på bilden av det mosade smöransiktet, han fick sig en rejäl snyting, tänder rök, läppen sprack, blodet strömmade nerför det fusksolbrända ansiktet, munnen fastande i en stel grimas, och smöransiktet förvandlades till en vattnig blek skämd potatis med röda oaptitliga strimmor.
Han är inte ensam. Om att få stryk. Hårda snytingar delas ut dagligen, varje timme, varje minut, i varje sekund på denna jord, dygnet i runt, det är ett evigt smällande från hårda knytnävslag mot mjuka kinder eller ilande örfilar eller ett rejält slag med hjälp av ett hårt vasst föremål, kanske får 66 miljoner människor i denna sekund stryk, över hela jorden, dygnet runt, en liten svag varelse tar darrande, vettsrkrämt med hårt pickande hjärta emot en svidande smäll, påkinden, på örat så det bara susar till, svirrar, ringer i öronen.
Den starkare slår,biter ihop och slår av all kraft.
Ett vinande från en läderrem som lämnar breda svidande köttiga sår,
Någon säger emot, och får en hård knuff mot en vägg, slår bakhuvudet, en ömmande bulnad, och en stor darrande rädsla, att säga fel.
Ett smällande i tysthet.
Till skillnad mot det här som pysslas om i medömkan, med salvor och hjärtan.
- Ska man bry sig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar