Att man aldrig kan få lugn och ro i den här staden! Ombildningdrakar stör friden! Ettriga varelser som spyr ut stickiga brännande eldsflammor. En av konungens styresmän är en fruktansvärt lömsk figur. Sirlig, lågmäld, hal, småleende, smider han sina planer i det tysta. Han vill förinta oss, vi som vill fortsätta arrendera våra hemman.
Styresmannen avskyr oss, vi som har lyckats förinta en av de största ombildningsdrakarna till en rykande askhög efter en hård strid.
Nu riktar han sina beräknande lismande blickar mot Körsbärsdalen, en vacker trakt med vackra blommande rosa körsbärsträd om våren. Där ser han till att föda den uslaste ombildningsdrake som någonsin funnits, en falsk, feg liten stackare som lurar folk, bedrar de bakom deras ryggar, vaggar folk i falsk trygghet, lockar, smeker med sina grönfjälliga ben, blinkar med de hårda ögonlocken, de rödsprängda ögonen stirrar, hypnotiserar en del människor, så de blir helt från vettet. De är beredda att pantsätta sina liv, i bankirernas palats, de tror på alla löften som ombildningsdraken, i den lismande styresmannens tjänst, viskar i deras öron: du kommer att bli rik på det här, det blir ditt livs chans att köpa ditt hemman.
Vad han inte säger är att det är ett rent helvete att köpa de där husen, att lånen blir som en livslång livegenskap mot banken, att om du ska tjäna pengar måste du flytta fort, direkt efter köp.
Men den är draken är, som sagt, en av de fulaste drakarna i staden, fast folk inte vill, vänder han på allt, och säger att folk visst vill köpa.. Bakom allt står naturligtvis den lismande styresmannen!
Naturligtvis handlar allt om att det är hemman ägda av staden, och då struntar konungens styresmän totalt i arrendatorerna. Då får man göra vad man vill! Då finns ingen demokrati längre!
Hoppas bara att undersåtarna orkar ta sig samman, och träna för slutstriden mot draken.
Att de sticker hål mellan de gröna hårda fjällen, mellan ögonen, ner i halsen, att draken förvandlas till en hög pyrande aska.
Mot styresmannen strider vi med ord, svidande som pilar, genomträngande som kulor och stickande som lansar.
Styresmannen avskyr oss, vi som har lyckats förinta en av de största ombildningsdrakarna till en rykande askhög efter en hård strid.
Nu riktar han sina beräknande lismande blickar mot Körsbärsdalen, en vacker trakt med vackra blommande rosa körsbärsträd om våren. Där ser han till att föda den uslaste ombildningsdrake som någonsin funnits, en falsk, feg liten stackare som lurar folk, bedrar de bakom deras ryggar, vaggar folk i falsk trygghet, lockar, smeker med sina grönfjälliga ben, blinkar med de hårda ögonlocken, de rödsprängda ögonen stirrar, hypnotiserar en del människor, så de blir helt från vettet. De är beredda att pantsätta sina liv, i bankirernas palats, de tror på alla löften som ombildningsdraken, i den lismande styresmannens tjänst, viskar i deras öron: du kommer att bli rik på det här, det blir ditt livs chans att köpa ditt hemman.
Vad han inte säger är att det är ett rent helvete att köpa de där husen, att lånen blir som en livslång livegenskap mot banken, att om du ska tjäna pengar måste du flytta fort, direkt efter köp.
Men den är draken är, som sagt, en av de fulaste drakarna i staden, fast folk inte vill, vänder han på allt, och säger att folk visst vill köpa.. Bakom allt står naturligtvis den lismande styresmannen!
Naturligtvis handlar allt om att det är hemman ägda av staden, och då struntar konungens styresmän totalt i arrendatorerna. Då får man göra vad man vill! Då finns ingen demokrati längre!
Hoppas bara att undersåtarna orkar ta sig samman, och träna för slutstriden mot draken.
Att de sticker hål mellan de gröna hårda fjällen, mellan ögonen, ner i halsen, att draken förvandlas till en hög pyrande aska.
Mot styresmannen strider vi med ord, svidande som pilar, genomträngande som kulor och stickande som lansar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar