Att bli handplockad

De andra fulingarna blev kvar och jag är en av dem som valdes ut, blev handplockad, direkt ur skogens fuktiga mossa! Det var väl mitt behagliga yttre de föll för, de som plockade mig, och min mjällsöta smak, doft och charm.
Det lönar sig verkligen att tänka på hur man ser ut, sträcka på sig, vifta med stjälken som är stark och smidig, rätta till den mjukformiga hatten, som sitter så nätt på våra halsar.
De andra ruttna, fläckiga, typerna fick stå kvar därute i vätan, fukten och kylan, det är kanske synd om dem, men till stor del har de sig själva att skylla. De gör ju inget för att förändra sin situation! De sköter inte om sig, de har dålig hållning, ful grådaskig maskäten hy, trista typer, helt utan charm, etikett och vett, lusiga, stinker dyig sumpmark, usch! Om de bara visste att sköta om sig själva, sin hälsa och försöka sträcka på sig lite grann. Men ack nej, de sjunker ihop och liksom löses upp när man tar på dem, som äckligt slem.
De får helt enkelt skylla sig själva, att de blev som de blev, och att de inte ryckte upp sig när tid var.
För vem som helst får sin chans här i livet, så är det bara!

ps. Sedan har vi det där med att umgås i de rätta kretsarna, och att umgås med ett läckert snett leende. Mer om det en annan gång.