Där: Runt de prunkande skönheterna surrar de, de giriga insekterna, stickande, lismande, kråmande sträcker skönheterna ut sina klibbiga blad, dryper av fukt, ångar av hettan, de svarta smala krumbuktar sig, mot de violetta, illröda, kallblåa, hetgula, viftar, fångar deras giriga snablar, i ett blommande svart skådespel.
Här. Ur den kalla fuktiga jorden sträcker hon sina långa smäckra armar mot det svala ljuset, böjer sina vita klockhänder mot jorden, väntar på de varma strålarna, viftar lätt åt sidorna med sina klockhänder, en svag ton sprider sig genom luften, rymden, en stark vibrerarande, underskön, dallrar av hjärtelängtan, i ett blommande vitt skådespel.
Här. Ur den kalla fuktiga jorden sträcker hon sina långa smäckra armar mot det svala ljuset, böjer sina vita klockhänder mot jorden, väntar på de varma strålarna, viftar lätt åt sidorna med sina klockhänder, en svag ton sprider sig genom luften, rymden, en stark vibrerarande, underskön, dallrar av hjärtelängtan, i ett blommande vitt skådespel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar