Den röda kappan

Vad den var vacker, den röda kappan, röd som en flammande solnedgång, röd som passionen i sin heta storm, gnistrande som den hetaste energi, stark som glödgande flytande järn i gjutformen, och lockande eom den blödande rubin! Jag provade den, speglade mig och förvandlades till en brinnande själ färdig att erövra världen.
En vacker solig dag var det dags, stoppa undan det svarta, det gömda, det smygande, jag klädde mig i min nya roll som skulle förvandla mig till den jag vill vara, den oemotståndliga, den starka och den okuvliga.
Solen strålade, himlen var klarblå, fåglar kvittrade, barn skrattade, hundar lekte och jag gick där i min röda kappa, med högt huvud, rak i ryggen och bestämda steg. den svängde rytmiskt kring min kropp, jag var drottningen, kände jag tills jag skådade en röd figur som kom emot mig, samma röda färg, kunde det vara= Det är inte möjligt, jo det är det! Samma röda kappa på en annan kvinna, och efter tag en till, och nu kände jag hur min energi sakta började pysa ut ur mig, jag skrumpnade,livskraften strömma ut och jag ville fly, en till och en till och en till, samma röda kappa, och samma lätt undflyende blick.
Nu sitter jag där jag sitter, fastsydd i min röda kappa. och vet inte hur jag ska komma loss! Hjälp!